onsdag 15 februari 2012

Mitt liv som arbetslös


Det är så fruktansvärt frustrerande att vara arbetslös, man lever i nått slags limbo. Man vet inte vad som ska hända eller när man får ett jobb och man kan inte planera nått, man har hur mycket tid som helst men man har inte råd att göra nått. Jag får ut så lite pengar från a-kassan att jag går back varje månad och måste leva på sparpengar och det är inte kul. 
Jag sitter och kollar efter jobb på datorn och i tidningar varje dag och söker allt som kan vara det minsta intressant. När jag har sökt och sökt och sökt hur många jobb som helst får man bara mejl med svaret; tack för dit intresse men tjänsten är nu tillsatt av nån annan. Man tappar lätt självförtroendet och undrar vad det är för fel på mig som aldrig får nått jobb. 
Nu har jag äntligen fått komma på en intervju i förra veckan och det var jättekul och jag hoppas att jag får det jobbet för det skulle passa så bra. Efter intervjun har jag inte hört nått så nu sitter jag här igen och vänta och vänta och väntar på att mobilen ska ringa och att jag ska få nått slags besked och kanske få komma på nästa intervju. Varje gång mobilen ringer hoppas jag till och tror att det är om jobb jag sökt, men det är oftast inte om det dom ringer utan jag få bara vänta och vänta och vänta vidare.  
Jag försöker hålla humöret upp genom att ta en dag i taget och hitta på nått att göra varje dag, gå en promenad, sätta in kort i album, träffa en vän. 
Skulle jag sitta och tänka på hur länge jag kommer att vara arbetslös och ha dåligt med pengar skulle jag bli knäpp och inte kunna sova på nätterna och det går inte. 
Jag har verkligen gjort allt för att få ett jobb, sökt det jobb som annonseras på platsbanken, på jobbsidor på Internet och i tidningar, ringt och mejlat folk jag känner, mejlat folk i den bransch jag jobbat i, säger till alla jag träffar att jag söker jobb och sen söker jag jobb i hela landet men det verkar inte hjälpa. 
På arbetsförmedling säger dom att jag gör allt jag kan och att jag borde ha fått ett jobb för länge sedan och dom förstår inte varför jag inte har fått nått jobb än. Vad kan jag göra mer????
Jag be alla jag känner att hålla tummarna för att jag ska få ett jobb så fort som möjligt och att dom ska höra av sig om dom hör om nått jobb, snart är mina sparpengar slut och då vet jag inte vad som händer. Jag vågar inte äns tänka på det.

5 kommentarer:

  1. Jättebra skrivet; man förstår verkligen vilket helsicke det är att bara söka o vänta o säka o vänta... Jag önskar att jag kunde göra nåt för att hjälpa dig!

    SvaraRadera
  2. http://www.youtube.com/watch?v=zyFNrt-If04 Joe Hill sjöng bra om det!

    SvaraRadera
  3. Tack Malin, jag vet att du skulle hjälpa mig om du kunde men det är ju så himla svårt o vet vad man ska göra när man testat allt. Ett helsicke är vad det är!

    SvaraRadera
  4. Har ju själv varit där så vet hur "jävligt" det kan kännas. Men jag vet också hur bra det känns när man äntligen får napp och det var just mig de valde. Jag vet att du också kommer att få känna den känslan snart :o) Plugga eller öppna eget 50-tals pryl café med småkakor är goda tips!

    SvaraRadera
  5. Det hoppas jag oxå och att det blir rätt snart för nu är jag så himla less på att va arbetslös. Jag skulle väldigt gärna öppna en egen 50-talsbutik/kafé om det var lönsamt men med dom regler och lagar som vi har i detta land så blir det inte lönsamt, tyvärr.

    SvaraRadera