I kväll har jag varit på bio och tittat på Monica Z, en väldigt snygg film med bra kostym. Edda Magnason är bra i huvudrollen, är väldigt lik utseendemässigt och sjunger bra. Sverrir Gudnason är väldigt bra som basisten Sture Åkerberg men rollbesättningen av Beppe Wolgers, Hasse o Tage är kul men kanske inte så lik, Vilgot Sjöman är däremot väldigt lik.
Filmen utspelar sig under några år på slutet av 50-talet och under 60-talet, en kort bit av Monicas liv och karriär. Den visar hennes dåliga självförtroende, hennes dåliga samvete över dottern, revyerna med Hasse o Tage, när hon åker till New York och uppträder, när det går både bra och dåligt i karriären.
Det märks att en hel del i historien är påhittat och inte stämmer överens med verkligheten. Jag kan förstå kritiken om hur Monicas pappa porträtteras, en sur skitgubbe, när man läst hennes självbiografi är han inte alls så, tvärtom en väldigt stöttande pappa som stod bakom henne.
På det hela taget är det en bra film som är värd att se, en bit av Monica Z liv, även om en hel del är påhittat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar